den krävande hetsen äter upp mig inifrån.
två viljor som slås emot varandra.
#1 som säger gå ut och gå 1½ timma, tjockis. ät tomatsoppa till middag.
#2 lägg dig i sängen, ät pasta.
jag blir galen. helt galen. å ena sidan så är jag så jävla trött att ögonen korsas, magen skriker och hungern river hål i mig inifrån. sen tänker jag på mina lår. mina valkar på magen, och tänker... pasta won't make it better.
ikväll tänker jag somna tidigt, imorgon blir en bättre dag. mindre kalorier och mer träning. jag vill inte. varför har jag gjort så här mot mig själv från första början. ångesten blev inte mindre i takt med att midjemåttet växte. att jeansen storlek 25 en dag inte längre gick att dra upp. det kändes fan inte bättre då än vad det gjorde när jag dövade den kvävande ångesten med kladdkaka och chips för första, andra och tredje gången. man ångrar bara det man inte gjorde säger de. jag ångrar som fan att jag inte lät bli att hetsäta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar