you can not imagine the immensity of the fuck i do not give.

den krävande hetsen äter upp mig inifrån.

två viljor som slås emot varandra.

#1 som säger gå ut och gå 1½ timma, tjockis. ät tomatsoppa till middag.
#2 lägg dig i sängen, ät pasta.

jag blir galen. helt galen. å ena sidan så är jag så jävla trött att ögonen korsas, magen skriker och hungern river hål i mig inifrån. sen tänker jag på mina lår. mina valkar på magen, och tänker... pasta won't make it better.

ikväll tänker jag somna tidigt, imorgon blir en bättre dag. mindre kalorier och mer träning. jag vill inte. varför har jag gjort så här mot mig själv från första början. ångesten blev inte mindre i takt med att midjemåttet växte. att jeansen storlek 25 en dag inte längre gick att dra upp. det kändes fan inte bättre då än vad det gjorde när jag dövade den kvävande ångesten med kladdkaka och chips för första, andra och tredje gången. man ångrar bara det man inte gjorde säger de. jag ångrar som fan att jag inte lät bli att hetsäta.

världsomspännande hat.

ibland är mitt hat till omvärlden så jävla makalöst att den knäcker alla gränser. mitt hopp på människan är så utdött och jag vill fan bara gömma mig i min skärgårdsstuga långt åt helvete, där ingen hör mig skrika, eller i en lägenhet med så högt till tak och så tunga gardiner att ekot dödas i samma sekund som det föds.

människor är så äckliga och falska individer, och jag undrar gång på gång varför jag är så jävla tillmötesgående och trevlig. jag är ju lika falsk jag när jag beter mig på det där äckliga viset.

jag vill inte bry mig, men ändå gör jag det. annars hade jag inte vart så jävla upprörd som jag är just nu. hur skall folk förstå? folk förstår inte. folk förstår inte om man visar vägen med ljus och lykta för dem, och sånt trams har jag då rakt inte tid för.

jag har er egentligen inte i mitt liv, men ändå följer jag er dagligen via gemensamma vänners statusuppdateringar på facebook. jag hatar er. jag hatar er och eran vidriga existens så jävla mycket. det faktum att vi delar samma åsikter på så många plan äcklar mig. jag äcklas av mig själv för att jag delar samma åsikter som er.

karma is a bitch, you won't live happily ever after.


godnatt.

fyra meter i takhöjd wont save you this time.

en flaska körsbärsvin, ett par Iktorivil och jj - no3 är de rätta ingredienserna för att mota bort herr ångest och demonerna som ständigt väser i öronen.

ppl, vad gör ni ikväll?

Rest in Peace, Hultsfredsfestivalen.

It's an end of an era.
Folk må hata Hultsfredsfestivalen, men alla som någon gång besökt denna mytomspunna gudsförglömda håla i småland vet att det är något speciellt med stället ifråga. Mina hultsfredsår begränsas till 05, 08 & 09.

Alla åren har vart speciella på sitt eget lilla vis, och det är nästan lite synd om alla som inte fick uppleva campinglivet i träsket, dammet framför hawaiiscenen, pissvattnet i hulingen, backstagebaren och viplogen där jag föråt mig på ben & jerrys förra året.

Tack för Håkanspelningen 05, Rage Against the Machine 08 och The Killers 09, det var himla fint, men det var dags att gå vidare.